yttrandefriheten ovärderlig
May 20th, 2008 by 
webbfarbror
Om jag vill uttrycka mig och få göra det utan att myndigheter kan (!) efterforska mina källor och mina ord ska skyddas av yttrandefrihetslagen, då måste jag ha ett utgivningbevis. Det är känt sedan länge, kanske inte så omtalat eller omskrivet. Emma kommenterar SVD som tar upp att endast ca 100 svenska privatpersoner har utgivningbevis, medan uppemot 100 000 svenska har egna bloggar.
Visst är vår yttrandefrihet ovärderlig med det kostar trots att 2 000 SEK att ansöka om utgivningbevis. Ingen stor summa pengar för många, men ändå en tröskel till för att få skyddas av den svenska grundlagen. Det är något som vi idag inte borde behöva betala för att utöva våra rättigheter. Friheten att tala, skriva eller på annat sätt yttra sig borde inte vara en fråga om man har kapital eller inte.
Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.
ur §1 i Yttrandefrihetslagen
Posted in Frihet, Självklarheter | 
May 21st, 2008 at 4:29 pm
Som jag skrev på Emmas blogg (Opassande), så är det en vanlig missuppfattning att var och en måste betala 2.000 kronor och registrera sig som “utgivare” för att få utöva sin yttrandefrihet. Ja, registreringen krävs enligt yttrandefrihetsgrundlagen, men detta är (precis som tryckfrihetsförordningen) endast en grundlag avsedd för vissa massmedier, inte det generella skyddet för enskildas yttrandefrihet. Det generella skyddet står i stället i 2 kap. regeringsformen, där yttrandefriheten anges som en av våra grundläggande fri- och rättigheter.
Det finns många slag av yttranden som inte skyddas av YGL, exempelvis scenframträdanden, anföranden vid offentliga möten, privata brev och telefonsamtal. Att varken TF eller YGL skyddar dessa yttranden beror inte på politisk illvilja eller ens på okunnighet om yttrandenas existens, utan på att de inte uppfyller de tekniska kriterierna på vad som låter sig skyddas med den metod som används i TF och YGL, nämligen juridiskt ensamansvar för andras yttranden. Att staten tar ut en avgift för att registrera detta ensamansvar och utfärda bevis avseende detsamma är skäligt, eftersom metoden bara lämpar sig för massmedier, inte för enskildas samtal med varandra och sporadiska yttranden i det offentliga rummet.
Jag utesluter inte att rättsövergrepp begås, och att någon då och då blir fälld för ett muntligt yttrande som hade kunnat göras utan risk i en tidning, men lösningen på det problemet är att se över den lagstiftning som ledde till den fällande domen, inte att kräva att vi alla gratis skall få titulera oss “ansvariga utgivare” för varsin virtuell “tidning”.
Polisen får under utryckning åsidosätta gällande hastighetsbegränsning på allmän väg, och skall därvid lämnas företräde av övriga bilister. Det beror inte på att polismännen personligen har större rättigheter än vi andra, utan på att de betjänar ett allmänt intresse, precis som massmedierna gör. Den enskilde bilisten må tycka att 70 km/h är en onödigt kraftig hastighetsbegränsning på en till synes bra väg, men om han vill köra fortare bör han i första hand föreslå Vägverket att höja gränsen, inte utbilda sig till polis för att få fortkörningstillstånd (och samtidigt klaga över att Polishögskolan inte har resurser att utbilda landets samtliga bilister)!
May 21st, 2008 at 8:35 pm
Om jag vill ha utgivningstillstånd, så måste jag ändå ansöka om det och således betala anmälningsavgift á 2 000 SEK. Lagstiftningen skyddar den som kan betala. Det är redan ett faktum att den som har råd kan försvara sig bättre än den som inte har det. Självklart ska man ta ansvar för det man publicerar på en blogg, feg är den som inte vill stå för sina åsikter. Därmed betyder det inte att staten ska ha rätt att avgiftbelägga detta.
Avgiften var berättigad för 20 år sedan men inte idag. Det är inte bara den som har råd att ge ut en tidning eller ha en radiostation, som behöver utgivningbevis längre.
May 21st, 2008 at 9:41 pm
Du behöver inget tillstånd för att blogga; det finns inget som heter “utgivningstillstånd” i Sverige. Det du betalar 2.000 kronor för är ett utgivningsbevis, ett papper på att staten erkänner dig som ansvarig utgivare för en periodisk skrift eller ett radioprogram, och som du kan visa upp för dina uppgiftslämnare så att de vågar prata med dig. Varför vill du så gärna vara ansvarig utgivare; är det för att du vill ta juridiskt ansvar för mina yttranden (som jag skickar till dig för publicering)?
Jag har ingen blogg, men jag har en webbsida, och där utövar jag min yttrandefrihet genom att skriva vad jag vill. Vad skulle jag vinna på att betala 2.000 kronor till Radio- och TV-verket och få ett bevis på att jag är juridiskt ansvarig för mina egna yttranden? Inte ett dugg; jag är ansvarig för dem ändå!
Det spelades teater på offentliga scener också för 20 år sedan, och teaterregissörer har aldrig haft utgivningsbevis för sina uppsättningar. Menar du att de också behöver det i dag? Varför det? Vad är det som har hänt på 20 år?
Jag vill be dig att ge något konkret exempel på när du har nytta av ett utgivningsbevis, så kan vi resonera utifrån det. Att vi sitter och säger emot varandra om juridiska formaliteter leder ingen vart.